Jag har kört LCHF-grejen rätt strikt i drygt fyra veckor nu. Det funkar hur bra som helst. Visst har jag gjort undantag, som när man är bortbjuden och när vi i familjen gör vår egen fredagsglass, men jag har ändå gått ner över 4 kg. Helt ok.
Till frukost är det absolut enklast att äta ägg i någon form. Jag behöver mat snabbt när jag går upp, annars får jag en blodsockerdipp (eller vad det är) ungefär 10-15 minuter efter jag har vaknat. Typ när man har duschat klart, men inte pillifixat klart med handduk, bodylotion och kläder. Alltså tar det också för lång tid att koka ägg på morgonen, men det är ju lätt fixat på kvällen - om man kommer ihåg det, vill säga. Stekta ägg eller äggröra gör jag ibland, men jag känner visst motstånd mot stekos klockan sex på morgonen.
Men häromdagen kom jag på vad en kompis har talat så varmt för på Facebook för ett par månader sedan - äggmjölk! En "mjölk" på smör, ägg, kokande vatten och någon smaksättning som mixas med stavmixer - klockren frukost. Går snabbt att göra, kan intas uppkrupen i soffan utan krångliga bestick, blir lagom drickvarmt direkt, och mättar lätt fram till lunch. Sjukt bra. Det finns många variationer på nätet på proportioner och mängder, men ingredienserna är desamma. Så här gör jag:
Äggmjölk
1 port
25 g smör
2 ägg
smaksättning, tex snabbkaffepulver, kanel, kardemumma, vaniljpulver...
2 dl kokande vatten
Smält smöret direkt i mixerbägaren, i mikron. Tillsätt äggen, smaksättningen och häll över vattnet. Stavmixa ett par sekunder. Klart!
tisdag 22 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Fläskkarré i försommargrönska
Långkok är fint. Defitivt det bästa sättet att behandla ett stycke fläskkarré på, tycker jag. Vintermat egentligen, men det här är en somrig variant med tomater och färska örter. Det låter kanske lätt makabert, men jag fick inspirationen till den här rätten av ett gäng halvsorgliga tomater som låg i en skål och bönade och bad att få bli uppätna. Örter har jag i trädgården, och det är nu de är som bäst, innan de går i blom. Fast de går att använda då också, förresten. Så här gjorde jag:
Ett kilo fläskkarré ploppades ner i en emaljerad stekgryta, och så strödde jag över örtsalt runtom. Runtomkring hamnade grovt skurna tomater, en röd och en gul lök, några vitlöksklyftor, två lagerblad, och ca en dl färska örtkryddor (timjan, mejram, oregano och persilja). Sist 2 dl vitt vin, och sedan locket på och in i ugnen på 100 grader. Japp, bara 100 grader. Den ska stå där i 8 timmar nämligen, så det gäller att starta på förmiddagen.
Under tiden grytan står i ugnen hinner man med en hel del annat. Storstädning, för min del. Dessutom tog jag mig an spritning av de fina borlottibönor som kom med Mossagårdslådan i veckan. Man får passa på att titta ordentligt på dem medan man skalar, för efter kokningen är det fina mönstret borta.
När jag 8 timmar senare tog grytan ur ugnen, såg den ut så här. Ni fattar hur gott den luktade, eller hur? Jag plockade bort det mesta av örterna (pinnarna är ju inte så kul att ha kvar), lyfte ur köttet, och mixade sedan såsen.
Efter mixning ser såsen ut så här. Fin smak, men den behöver reduceras lite på spisen. Jag passade på att koka bönorna i såsen samtidigt. Det tog ca 45 minuter, hälften av tiden hade jag locket av och hälften på, för att få såsen lagom reducerad. Dessutom hade jag i en matsked rödvinsvinäger som fick koka med såsen, smaken blir lite murrig och platt av den långa tiden i ugnen annars.
Medan såsen kokar sönderdelade jag köttet. Det är en lätt match, det är supermört efter den långa tillagningen. Jag tar bort det mesta av fettet inuti köttbiten, tycker inte att det är så gott.
Kolla vilken kötthög! Det blir lätt ett par smakbitar medan man håller på... Jag skar köttet i mindre bitar, och vände sedan ner det i såsen.
En liten ruska till av örterna som var med i koket från början, hackade jag och vände ner till slut. Det blir fint, och gör mycket för smaken. Salta om det behövs, och svartpeppra.
Sedan är det dags att servera hela härligheten. Jag snålar på kolhydraterna, och kokade färsk strimlad vitkål några minuter till mig själv - det blev riktigt gott (och somrigt) till. Övriga familjen fick pasta, och verkade tycka att det funkade fint. Rött vin i glaset - det är ju faktiskt lördag!
Ett kilo fläskkarré ploppades ner i en emaljerad stekgryta, och så strödde jag över örtsalt runtom. Runtomkring hamnade grovt skurna tomater, en röd och en gul lök, några vitlöksklyftor, två lagerblad, och ca en dl färska örtkryddor (timjan, mejram, oregano och persilja). Sist 2 dl vitt vin, och sedan locket på och in i ugnen på 100 grader. Japp, bara 100 grader. Den ska stå där i 8 timmar nämligen, så det gäller att starta på förmiddagen.
Under tiden grytan står i ugnen hinner man med en hel del annat. Storstädning, för min del. Dessutom tog jag mig an spritning av de fina borlottibönor som kom med Mossagårdslådan i veckan. Man får passa på att titta ordentligt på dem medan man skalar, för efter kokningen är det fina mönstret borta.
När jag 8 timmar senare tog grytan ur ugnen, såg den ut så här. Ni fattar hur gott den luktade, eller hur? Jag plockade bort det mesta av örterna (pinnarna är ju inte så kul att ha kvar), lyfte ur köttet, och mixade sedan såsen.
Efter mixning ser såsen ut så här. Fin smak, men den behöver reduceras lite på spisen. Jag passade på att koka bönorna i såsen samtidigt. Det tog ca 45 minuter, hälften av tiden hade jag locket av och hälften på, för att få såsen lagom reducerad. Dessutom hade jag i en matsked rödvinsvinäger som fick koka med såsen, smaken blir lite murrig och platt av den långa tiden i ugnen annars.
Medan såsen kokar sönderdelade jag köttet. Det är en lätt match, det är supermört efter den långa tillagningen. Jag tar bort det mesta av fettet inuti köttbiten, tycker inte att det är så gott.
Kolla vilken kötthög! Det blir lätt ett par smakbitar medan man håller på... Jag skar köttet i mindre bitar, och vände sedan ner det i såsen.
En liten ruska till av örterna som var med i koket från början, hackade jag och vände ner till slut. Det blir fint, och gör mycket för smaken. Salta om det behövs, och svartpeppra.
Sedan är det dags att servera hela härligheten. Jag snålar på kolhydraterna, och kokade färsk strimlad vitkål några minuter till mig själv - det blev riktigt gott (och somrigt) till. Övriga familjen fick pasta, och verkade tycka att det funkade fint. Rött vin i glaset - det är ju faktiskt lördag!
fredag 18 juni 2010
Fredagsmys
Jag prenumererar på Mossagårdens grönsakslåda, en storstor låda varannan vecka är lagom för oss. Den här veckan fick vi ett litet knippe svensk sparris, minsann. Att det är ett litet knippe spelar ingen roll, barnen gillar ändå inte sparris. Men vad ska man göra med den då? Sparris och riesling ska funka ihop, vill jag minnas. Sparris och hollandaisesås är också gott. Huruvida hollandaise funkar med riesling har jag ingen aning om, men det visar sig. Barnen gillar hollandaise. Räkor också, så det har jag köpt. Och kolja. Det blir nog bra, det här.
Till efterrätt äter vi hemlagad glass, idag var det snart-5-åringens tur att välja smak. Äpple och kanel blev det. Barn fattar inte riktigt det där med att följa säsong... Jag har provat mig fram en del bland glassrecept, och kommit fram till att det här grundreceptet är outstanding:
Grundrecept glass
4-6 port
3 dl vispgrädde
3 dl gammeldags mjölk
1 msk honung
5 äggulor
1,5 dl råsocker
1 urskrapad vaniljstång, eller ca 2 krm ekologiskt vaniljpulver (utesluts ev, beror på övrig smaksättning. Fast det mesta funkar ju med vanilj.)
1 gelatinblad
Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten. Häll grädde, mjölk och honung i en kastrull och låt koka upp. Vispa äggulor, råsocker och vanilj i en bunke tills det blir ljust och pösigt. Häll en hel del av gräddblandningen över äggblandningen, och vispa tills det blandar ihop sig. Häll sedan alltihop tillbaka i kastrullen, och värm under omrörning (vispning med handvisp) tills det tjocknar (får inte koka). Krama vattnet ur gelatinbladet, och rör ned i den varma smeten, rör tills det löser upp sig. Sila sedan smeten ner i en ren bunke, och låt svalna. Kyl över natten i kylskåp.
Jag brukar göra en separat smaksättning som jag blandar i smeten när jag kör den i glassmaskinen. Till dagens glass tärnade jag ett äpple och kokade till en sylt-siraps-liknande konsistens med 1/2 dl råsocker och kanske 1/2 - 1 tsk kanel. Till kanelen är det rätt bra med någon syra, så i grundglassmeten bytte jag ut 1 dl av mjölken mot turkisk tjockyoghurt (vispades i efter gelatinet).
Häpp, nu är det dags att sätta igång med middagen!
Uppdatering efter maten:
Vinet var supergott, och krockade absolut inte med hollandaisen. Men jag är långt ifrån vin-nörd. Tur det, kanske. Gustave Lorenz heter vinet, från Alsace. Nr 22257 på systemet. Övrig upplysning: man blir mer än lovligt dragen av 2 glas. Eller 3, kanske det var...
Glassen... 10 poäng, lätt. Så jäkla bra. Gelatinet gör underverk med konsistensen.
Till efterrätt äter vi hemlagad glass, idag var det snart-5-åringens tur att välja smak. Äpple och kanel blev det. Barn fattar inte riktigt det där med att följa säsong... Jag har provat mig fram en del bland glassrecept, och kommit fram till att det här grundreceptet är outstanding:
Grundrecept glass
4-6 port
3 dl vispgrädde
3 dl gammeldags mjölk
1 msk honung
5 äggulor
1,5 dl råsocker
1 urskrapad vaniljstång, eller ca 2 krm ekologiskt vaniljpulver (utesluts ev, beror på övrig smaksättning. Fast det mesta funkar ju med vanilj.)
1 gelatinblad
Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten. Häll grädde, mjölk och honung i en kastrull och låt koka upp. Vispa äggulor, råsocker och vanilj i en bunke tills det blir ljust och pösigt. Häll en hel del av gräddblandningen över äggblandningen, och vispa tills det blandar ihop sig. Häll sedan alltihop tillbaka i kastrullen, och värm under omrörning (vispning med handvisp) tills det tjocknar (får inte koka). Krama vattnet ur gelatinbladet, och rör ned i den varma smeten, rör tills det löser upp sig. Sila sedan smeten ner i en ren bunke, och låt svalna. Kyl över natten i kylskåp.
Jag brukar göra en separat smaksättning som jag blandar i smeten när jag kör den i glassmaskinen. Till dagens glass tärnade jag ett äpple och kokade till en sylt-siraps-liknande konsistens med 1/2 dl råsocker och kanske 1/2 - 1 tsk kanel. Till kanelen är det rätt bra med någon syra, så i grundglassmeten bytte jag ut 1 dl av mjölken mot turkisk tjockyoghurt (vispades i efter gelatinet).
Häpp, nu är det dags att sätta igång med middagen!
Uppdatering efter maten:
Vinet var supergott, och krockade absolut inte med hollandaisen. Men jag är långt ifrån vin-nörd. Tur det, kanske. Gustave Lorenz heter vinet, från Alsace. Nr 22257 på systemet. Övrig upplysning: man blir mer än lovligt dragen av 2 glas. Eller 3, kanske det var...
Glassen... 10 poäng, lätt. Så jäkla bra. Gelatinet gör underverk med konsistensen.
onsdag 16 juni 2010
Kostfunderingar
Det där med mat... Jag har testat GI/LCHF tidigare, och blivit helt övertygad om att det är min melodi när det gäller att gå ner i vikt. Och det vill jag. Just nu är jag inne på fjärde veckan relativt strikt LCHF, med undantag för någon bjudfika och fredagsglass här och där. Ett par tre kilo ner har det blivit.
Men.
Det är faktiskt rent utav sorgligt att leva helt utan bröd, och det blir faktiskt för krångligt att alltid oroa sig över om det finns något man kan äta när man går ut och äter, blir bortbjuden, åker på semester etc. Jag har därför bestämt mig för att det får vara tillräckligt att utgå ifrån LCHF de måltider jag själv styr över, det är ändå de flesta. Vår hemgjorda fredagsglass tänker jag unna mig, och när rabarbern är som finast måste man kunna äta en bit paj. Sedan tänker jag naturligtvis vara så smart som möjligt när jag faktiskt äter något kolhydratrikt, inte fläska på med mackor och pasta t ex. Viktnedgången kommer inte att bli lika rask som på strikt LCHF.
Om inte...
... jag lyfter häcken ur soffan och ägnar lite tid åt motion. Det var ett tag sedan. Och det är inte det att jag hatar att träna, men som heltidsarbetande småbarnsförälder är det inte helt okomplicerat att få tid. Prioriteringsfråga, jag vet. Men jag har ett stort hus att ta hand om, en trädgård som jag gärna ägnar mig åt men som ändå är eftersatt. Och jag är trött på peachy kommentarer från dem som aldrig varit i min situation.
Från och med augusti kommer jag att jobba halvtid. Det är inte mitt eget val, men det kommer att underlätta livet en del.
Men.
Det är faktiskt rent utav sorgligt att leva helt utan bröd, och det blir faktiskt för krångligt att alltid oroa sig över om det finns något man kan äta när man går ut och äter, blir bortbjuden, åker på semester etc. Jag har därför bestämt mig för att det får vara tillräckligt att utgå ifrån LCHF de måltider jag själv styr över, det är ändå de flesta. Vår hemgjorda fredagsglass tänker jag unna mig, och när rabarbern är som finast måste man kunna äta en bit paj. Sedan tänker jag naturligtvis vara så smart som möjligt när jag faktiskt äter något kolhydratrikt, inte fläska på med mackor och pasta t ex. Viktnedgången kommer inte att bli lika rask som på strikt LCHF.
Om inte...
... jag lyfter häcken ur soffan och ägnar lite tid åt motion. Det var ett tag sedan. Och det är inte det att jag hatar att träna, men som heltidsarbetande småbarnsförälder är det inte helt okomplicerat att få tid. Prioriteringsfråga, jag vet. Men jag har ett stort hus att ta hand om, en trädgård som jag gärna ägnar mig åt men som ändå är eftersatt. Och jag är trött på peachy kommentarer från dem som aldrig varit i min situation.
Från och med augusti kommer jag att jobba halvtid. Det är inte mitt eget val, men det kommer att underlätta livet en del.
Start!
Nämen kolla! Annica har skaffat ny blogg! Jo, för det har hon minsann. Mat blir det, men annat också. Hus, trädgård, familj och allmänt spånande, t ex. Blir nog bra det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)